ESC 2015 – Semi 1

Oh, vilken härlig afton!
Äntligen är det ESC-tider igen – årets höjdpunkt!

Som jag skrev på Facebook i morse:

Oh dear.
That special time of year is finally here.
The first part of the greatest show on the planet is just hours away, and a man like me can’t help but becoming a little bit emotional.
You see, Eurovision saved so many of us ‘odd ones’ as we in our youth tried to survive the difficulties of youth, in colourful clothes and weird hair-dos, and our ‘friends and neighbours’ wanted to kill us because they didn’t ‘get’ us.
And then came Eurovision and we understood once and for all that we were never really that lonely.
And believe it or not – the glam and the show is fab and liberating, but the music comes first. I LOVE THE MUSIC.
So, I owe it all to you, Lady ESC.

Och mina två favoriter gick till final: Estland och Belgien (som nu seglat upp till min absoluta etta).

Älskar allt – ALLT – med Loïc Nottets ”Rhythm Inside”.

 

Den s.k. ”homosexuella livsstilen”

Skärmavbild 2015-05-17 kl. 10.38.57Lever man ett så att säga inrutat liv och inom vissa sociala ramar så är det lätt att glömma att det finns en annan värld där ute.

Sociala medier har påmint mig om detta.

I det liv jag lever är att vara icke-heterosexuell ingenting att skriva hem om. Jag skulle nästan – men bara nästan – sträcka mig så långt till att säga att det mer eller mindre är normen.

Har man samma kollegor år ut och år in, och dessutom samma vänskapskrets – som visserligen utökas med vänners vänner som ju ändå redan ingår i samma ”cirkel” – så lever man i sin lyckliga lilla bubbla.

Sedan går man med i diverse grupper på ex. Facebook och tar del av konversationer om att homosexualitet är ”perverst” och ”syndigt”. En tar sig för pannan.

Det talas dessutom väldigt mycket om den så kallade ”homosexuella livsstilen”.
Jag har flera gånger frågat vad denna ”livsstil” egentligen innefattar, men jag aldrig fått något svar.

Min homosexuella livsstil ser ut ungefär som följer: jag arbetar, jag går hem, jag går långpromenader med mina hundar, jag umgås med vänner, jag läser böcker, ser film (dock ej på bio) och någon gång då och då så nuppas det lite (om jag har en stadig partner).

Väldigt mycket ”homosexuell livsstil” va?

Jag bara ÄR vegetarian

Skärmavbild 2015-05-16 kl. 10.06.50Jag har varit vegetarian i ungefär 20 år.
För är det ett icke-ämne. För mig finns det inga alternativ.

Jag har aldrig någonsin känt att jag ”valt bort” något – jag har aldrig ens ”valt” att bli vegetarian. Jag bara är det.

När jag började blogga för väldigt många år sedan så skrev jag en massa om djurINDUSTRIN, men jag fick vare sig kommentarer eller reaktioner. En vän förklarade: ”Vi säger inget för vi vet att du har rätt. Och vi får dåligt samvete.”

Å andra sidan. Jag är så kallad lakto-ovo-vegetarian. Vilket betyder att jag äter ägg och ost och dricker mjölk (endast i kaffet). Och nej, jag tycker inte att det är naturligt eller reko och hyvens att kor står och tvångsmjölkas som vore de maskiner.

Eller att hönor manipuleras så att de sprutar ägg ur sig. NEJ. Jag är inte perfekt.

Hälsade på en väninna igår. Hon bor på landet och har höns. Hon undrade om jag ville ha med mig några ägg. Och just sådana ägg kan man äta med gott samvete. Jag såg hönsen och jag såg hur bra de hade det. (Alla hade till och med namn!)

Just därför, när jag köper ägg, så kollar jag att äggets stämpel börjar med en nolla. Nollan betyder ”frigående utomhus”. Det är det minsta man kan göra – vara en medveten konsument.

Youtuba gärna och se hur djuren har det – och bli aktiv för djurens rätt. Bli dock inte medlem i org. Djurens rätt. Jag lämnade dem när de trashade Israel. Djurens rätt är en verklighetsfrånvänd vänsterextremistisk sekt.

Blandade känslor

kim milrell da costaDet är med blandade känslor som jag nu är tillbaka i huvudstaden.
Jag hade det väldigt skönt på landet.

Tystnaden! Det var så tyst om nätterna att jag hörde mina hundars andetag.

Och att strosa till den lokala matbutiken i detta lilla samhälle… De boende hojtade ”hej” så där som de gör på landet.

Ju äldre jag blir desto mer längtar jag tillbaka till landet. En blir ju trött på storstadens sus och dus.

Jag levde ju mina första 15 år mitt i skogen. I tonåren hatade jag det – men nu är jag ju inte tonåring längre. :-)

Upp och iväg

kim m da costaIbland blir det så att en är på vippen att få sig ett nervöst sammanbrott.

Det är lätt hänt att en blir panikslagen och rädd – mycket rädd.

Vad en bör göra i en sådan situation är att bryta vardagen – att hoppa av det evigt snurrande ekorrhjulet.

Jag tackade således för mig, rafsade ihop några plagg och tog hundarna under armen och reste bort.

Det slumpade sig så att en bekant behövde husvakt.
Har således suttit på landet och ”vaktat ett hus” i några dagar.
Det är fördelen med att mestadels ”jobba hemifrån” – en kan vara mobil.

Innehållsrik dag i Göteborg

Varning: detta inlägg kan innehålla ‘intima’ detaljer.

Min resa till judendomen fortsätter i ett rasande tempo.
Igår var jag i Göteborg över dagen. Jag skulle nämligen träffa en rabbin som inte bara är rabbin, utan även mohel.

Ja, det var dags för brit milah – ‘omskärelsens förbund’.

Det hela började med ett litet samtal och lite lugnande + smärtstillande.
Därefter lade jag mig tillrätta på en brits och fick ett gäng smärtstillande sprutor inkörda i lemmen.
Lite obehagligt var det och det stack till.

Därefter var det dags för själva ingreppet.
Och oj, där var det visst redan utfört!
Det gick otroligt snabbt och jag kände i n g e n t i n g .

Det som tog tid var det avslutande skedet: blodkärlen syddes ihop.

Jag satt kvar i väntrummet ett tag och därefter gick jag och firade med en glutenfri vegetarisk pizza på Pizza Hut innan jag tog mig till Landvetter och flög hem till Stockholm.
Med min nya, fina lem.

Flott!

Visst är detta lite flott ändå!?
Jag är trots allt bara en lantlolla med invandrar- och arbetarklassbakgrund.
En kis som råkade hamna i storstaden för 21 år sedan.

invite

 

Men jag heter faktiskt da Costa också.
Jo, jag är skild, men jag orkar inte byta namn i g e n.

Dessutom har jag så att säga tagit da Costa till mig.
Jag ‘äger’ det nu.
Det är en del av mig.

Och jag har en bra och fungerande relation med ex-maken.
Visst, det underlättar att han har lämnat landet, det gör det.
Men vi hörs då och då och ja, det händer att han sätter in en slant i underhåll (hundarna)!

 

Gruppterapi 3

Igår var det terapi-tisdag igen och jag gick med glada, rappa steg till mötet.
Först några ord med läkare/psykolog och sjuksköterska.
De tyckte att jag såg ut att må bättre nu än för några veckor sedan.
”Du är till och med lite rosig på kinderna.”

Därefter gruppterapi.
Det var lika trevligt som förra gången.
Och trivsamt att de andra deltagarna + de två psykologerna faktiskt kommer ihåg vad en sa förra veckan.

Det är inte många pladdermajor där ute i samhället som gör det.
Överlag tycker jag att folk snackar för mycket.
Käftarna bara mal och mal, men inget intressant kommer ut ur dem.

”Om du är tyst ett tag så kanske du hör vad Skaparen försöker säga dig”, vill jag hojta.
Men jag kniper näbb.

Ty det är jag bra på.

Hallelujah!

Ibland händer det lite småroliga saker.

Igår kväll, strax före midnatt, satt jag och lyssnade på ‘Hallelujah’ på repeat.
Jag letade hysteriskt efter en instrumental version. Hittade den och laddade ned mp3:n.
Därefter satt jag och sjöng, eller ylade, låten på hebreiska.

Strax därpå taggade en vän i Portugal mig i ett inlägg på Facebook.
Han hade varit i påskkyrkan och filmat när kören sjöng.. ja, just det: ‘Hallelujah’.

Det var väl lite roligt? Det är ju inte varje kväll jag sitter och sjunger, eller som sagt, ylar, just denna fina bit.

Nu sjunger vi alla i kör!

Haleluya la’olam,
haleluya yashiru kulam
bemila achat bodeda
halev male behamon toda
veholem gam hu – eze olam nifla.

Haleluya im hashir,
haleluya al yom sheme’ir ,
Haleluya al ma shehayah,
umah she’od lo hayah – haleluya

Haleluya la’olam
haleluya yashiru kulam
Vehainbalim hagdolim
yehadhedu bahamon tzlilim
Veitanu hem yomru – haleluya.

Haleluya al hakol
halelu al machar ve’etmol
Haleluya utnu yad beyad
veshiru milev echad – haleluya

Översättning:

Haleluya to the world,
every one will sing
One word only
and the heart is full of thanks
And beats as well what a wonderful world

Haleluya with the song,
for a day that shines
For all that has been
and for all that is about to happen

Haleluya to the world,
every one will sing
And the big bells
will be echo in a lot of notes
And together with us they will say – haleluya

Haleluya for every thing,
yesterday and tomorrow
Haleluya hand in hand
and sing in one heart – haleluya

Det börjar ljusna

Efter allt jobbigt som har varit och och hänt så känner jag att det ljusnar.
Jag måste bara fortsätta att hålla mig borta från viss självdestruktivitet och faktiskt lite till läkemedel och terapi!

Det känns som att mina antidepressiva äntligen har kickat in och jag känner också att terapin fungerar och gör nytta.

Känner mig nämligen mer energisk och glad än på mycket länge.
Faktiskt lite så att jag ser ett ljus där borta i tunneln.

Ja, det är väldigt jobbigt när allt det man känner – hela ens vardag – plötsligt förändras.
I mitt lilla liv har verkligen ALLT förändrats. Civilstatus, jobbsituation, ekonomi, familjekonstellation mm. mm.

Det positiva i det är att nu känns livet plötsligt ”spännande” igen.
Nu kan ju faktiskt vad som helst hända.
Allt är inte så inrutat som det varit i många år och jag vet inte vad som väntar runt hörnet.

Jag håller modet uppe helt enkelt! Och jag har så många goa håriga vänner. :-)